Etikett: Songs 1992

Den skulle bli 83 1/2 takt lång. En utflykt inom den ironiska dansmusiken som innehöll både tuffa samplingar och blöjreklam.

Dethärärskitmusikmenmankandansa
Ochhärharvihanslillanavel
foryourinformationiamnotarock’nrollstar
whatareyoudoing
123täckno
itisspaceinvader

I sit alone here
with the grass, the wind, the insects around me.
No-one can see it,
but the calmness was stolen forever.
Though you can not see my tragedy
through the eyes of my defeat.
You must recognize my blood-shot eyes
and see i’m not complete,
though i try.

The spring is gone, but nothing came.

Warm sunrays burn me
and the wind tells truths of forthcomming sadness.
Cries break the silence,
but the magic was already broken.
In my empty heart there is a part
that will always stay the same.
There’s a memory of harmony
in a time that never came.
It’s a shame.

Det hände sig vid den tiden att jag växlade brev med en person som visade sig ha moraliskt tvivelaktiga åsikter och därför tillbringade sin tid inom lås och bom. När jag kom till insikt om detta skrev jag denna truddelutt i viss affekt. Distade synthar och avgrundsvrål i ljuv harmoni.

Åt fysiskt våld
är idioten såld.
Med stort förakt och ingen makt
att tänka på någon annan än sig själv.

Vägra nu! Du skall vägra!

Jag vill inte gärna
ha din hjärna.
För den är så moraliskt övertygad.
Så illa mentalt tilltygad.

Om du kunde älska din nästa
skulle va det bästa,
men du är ju bara en egoist.

Distant sounds of moral collisions

Outside my window
doves fly in fear.
The choice of the voice was clear.
No negotiations
was in sight,
but i had no right to interfere

Collisions for us.

I turned the papers
page in rage,
statesmen should be kept in cage,
statements
of static decay.
I pray the keep them off the stage.

Thoughts are spinning
around and around,
but my arguments fall to the ground.
Even if I
try to care
because I don’t dare to make a sound.