Mescaline

Alexander är med på sång i ovanstående version.

The juicy milk,
the milky juice
of the prickly pear
of the prickly pine
Turn senses loose,
I lose my sense
but I know no fear
and I feel so fine

Go insane
come cross the line
Awe to pain,
awe to mescaline
Learn to live,
seek to fly
Learn to live
and long to die

The killing ache,
the aching kill
Of the shaky head,
of the shaky hand
That turns my mind,
I mind the turn
as my feelings fled.
They fled
from the boiling land

Noxious rain
our sacred wine
Drink to pain
Drink to mescaline
Life is hard
Life is pain
Pain is hard
Come go insane

Pure aggression –
my profession
My influence
is abstinence

Pain! Come go insane now!

Captured

Cracks in the human rights
leave tracks from some unfair fights,
where resistance are too weak.
Their chance to survive is hide and seek.
I thought that the good side never lose
but we were mashed by the government.
They stole our souls, our right to choose.
They made our minds broken and bent.

We were captured to change our minds.
We were tortured for our beliefs.


Pain is given to me.
The stains that no-one can see
cover my body for a day,
but in my soul they’ll always stay.
They love to hear my helpless cry.
They tie me up and beat me down
and in the water my old friends die.
With concrete round their feet they drown.

We were captured for our beliefs.
We were tortured into changing our minds.

Surroundings are black as night,
due to the lack of sight.
A carpet is winded around my head.
Freedom is just a dream.
I’ve lost my lust to scream-
The textiles in my mouth makes my voice dead.

Sönderslagen

Skrot spelades in i ladugården med Alexander.

Jag har tappat tron till själslig frid.
Inom mig pågår en evig strid
mellan känslor och förnuft
mellan parfym och unken luft.

Mitt förtvinade sinne, mitt bortglömda minne,
som hopplösheten gnager på.
Min osunda kropp, mina tankars gatlopp,
som plågar mig, plågar mig, plågar mig så.

Jag vill inte veta
Jag vill inte se
Jag slutar att leta
och jag slutar att be
Allting slutar i undergång


Alla projekt faller isär.
Jag vill bara vara den jag är,
men utan framgång är du ingenting.
Du är betong kring maktens ring

Min mentala misär klär mig i rött
av alla dagar som förblött.
Förstrött ser jag min tid tid försvinna.
Allt snabbare, snabbare börjar den rinna.

Kunskapens år lämnar djupa sår,
när förhoppningar ersätts med stängda rum.
Fylld av bävan, helt utan strävan
står jag förlamad, tyst, helt stum.

Acid to the teachers

Jag hade inspelningsfunktion på min freestyle och spelade in strödda kommentarer från lärare och klasskamrater som lades ovanpå en riktigt svängig bakgrund

Pflicht

Denna låt gjordes inom ramen för en studiecirkel vi hade. Ali spelade bas.

Die Welt draussen
ist ein Platz nur für die Reiche
Die Arme, unwürdige
sind Sklaven unter dem Kapital

Freiheit ist teuer
zu teuer für einen Arbeiter
Hier ist es anderes
Wir haben nähmlich die Freiheit in dir Pflicht

Geld ist wiederlich
und die Wurzel alles Übels
Gewalt ist schön
aber nichts für uns Kameraden

Wir lieben die Freiheit in der Pflicht
Wir streben nach der Freiheit in der Pflicht


Ist es nicht schön nicht zu denken?
Ja, es ist schön, nicht zu sein

Vemodets vinter

Texten skrevs i euforiskt tillstånd efter en konsert på Valvet med Elegant Machinery, där de visade att synthmusik både kunde vara tung och melodisk. Senare när man hörde skivorna så framstod de inte så tunga längre.

Jag springer genom natten
längs ett längtande hav
ett vatten mörkt och ovisst
med ett krav att hitta hem.
En lördagsnatt i staden
på väg mot en okänd vår
men bladen göms i knoppar
och min själ står frostklädd och fryser ihjäl.

Livets labyrint
skall man inte leta sig ur.
Det är en bur med plats för allting,
både vemodets vinter och spirande vår.

I mitt huvud dunkar musiken
och rytmerna jag hört.
Men mystiken är blott digital,
något stört i mitt känsloliv
För du slutade att sjunga
din kärlekssång för mig.
Att slunga ut mig i vintern
var för dig ett sätt att bryta dig fri.

Stadens ljus är hårt och kallt
och värmen infraröd.
Livets salt står ej att finna.
En nöd i sinnets mörkertid.

Men även om du blir fälld på vägen
eller vilseledd ibland
finns lägen då du kan resa dig
och hitta stigar i okänd terräng.

Jag

Låten gjordes först som en ganska patetisk synthpoplåt som fick ett roligt, om än något omoget intro. Version 2 blev ett tapeloopexperiment.

Jag gråter över min ensamhet
Jag skriker ut min avsky för andra
Jag njuter av min egen framgång
orsakad av andras förfall

Jag lindar in mina fiender
i klibbig tankeväv
Dränker dem sedan omsorgsfullt
i det undermedvetnas flod

Jag tar en lustfylld egotripp
till självgodhetens högborg
Jag smeker min spegelbild, mitt vackra jag
Jag leker ensam i själviskhetens ekorrhjul

Armeringshjärna och stenhård vilja
har byggt detta luftslott
där dagdrömmars foster och offer
spelar biljard med mitt eget sinne

Retuscherade bilder av mig själv
hänger på väggarna till hjärnans tomrum
Jag sitter i den ljuva ensamheten
med lögnen som enda vän

Så vackert rödskimrande som i kväll
har jag aldrig sett dina ögon
Dina ögon är fyllda av kärlek –
kärlek till dig själv
Dina ögon är fyllda av hopp –
en förhoppning om världens undergång

Jag är fångad av mig själv
fjättrad av egots tvångströja
Jag går vilse i mörka tankegångar
och jag snubblar på livets tråd

…men säg varför är det bara jag som älskar mig?