“Why are all songs about love?”, the kids ask.
“Nah?”, I answer and deliver a song about blue shift and other relativistic effects. This is the first song where Reason was used. I hade a limited version of the program and mixed the stems in Garageband.
I travel so fast that I can’t find a place
where my mind doesn’t start to drift.
I am struck by the infinite mass of space
but I shouldn’t feel blue, it’s just the blue shift.
I saw my brother age so fast.
What I left behind has turned to red.
But the traffic lights, I went past.
It’s a relative thing, as Albert said.
I’m gonna spend my life at the speed of light.
I’m gonna die young, relatively.
The faster I go, the shorter I get.
at the same time as my weight increase.
I regard my BMI with some regret
but it’s a part of my restless soul’s disease.
The struggle for power, happiness, wealth.
I crashed into the asphalt, but I’m not dead
so who am I to complain about health?
They are relative things, as Albert said.
I’m gonna spend my life at the speed of light.
I’m gonna die young, relatively.
Live fast, die young
Live faster, die younger
Live fast, die young
Live faster, die shorter
Live fast, die young
Live faster, die heavier
Live fast, die young
Live faster, die bluer
I’m gonna spend my life at the speed of light.
I’m gonna die young, relatively.
I’m gonna spend my life at the speed of light.
I’m gonna die short, relatively.
I’m gonna spend my life at the speed of light.
I’m gonna die heavy, relatively.
I’m gonna spend my life at the speed of light.
I’m gonna die blue, relatively.
I’m gonna spend my life at the speed of light.
I’m gonna die as everyone else.
The song is also available in a Swedish smurf version.
Jag känner en smurf som är ovanligt blå,
för det saknas lite av hans dress.
För på morgonen när han skulle ta på
sin vita mössa var det stress.
Han glömde helt sonika mössan kvar
och gick ut i smurfbyn blå och fin
men gammelsmurfen sa “Va i allsin dar,
utan mössa blir man sjuk och får pencillin.
“Då får jag springa hem så fort jag kan
och ta på smurfmössan.
När smurfen kom ut med mössan på
var det ändå nåt som såg fel ut
för han var faktiskt fortfarande alltför blå
Det var smurfan som kom på det till slut.
För under hans smurfblå mage fanns
inte några byxor, de var väck
Han kunde inte hitta dem någonstans,
men det gör ingenting – han var ju inte näck.
För han sprang ju hem så fort han hann
och tog på smurfmössan.
En mössa kan lösa problem med kläder.