Det hände sig vid den tiden att jag växlade brev med en person som visade sig ha moraliskt tvivelaktiga åsikter och därför tillbringade sin tid inom lås och bom. När jag kom till insikt om detta skrev jag denna truddelutt i viss affekt. Distade synthar och avgrundsvrål i ljuv harmoni.
Åt fysiskt våld
är idioten såld.
Med stort förakt och ingen makt
att tänka på någon annan än sig själv.
Vägra nu! Du skall vägra!
Jag vill inte gärna
ha din hjärna.
För den är så moraliskt övertygad.
Så illa mentalt tilltygad.
Om du kunde älska din nästa
skulle va det bästa,
men du är ju bara en egoist.