Texten skrevs i euforiskt tillstånd efter en konsert på Valvet med Elegant Machinery, där de visade att synthmusik både kunde vara tung och melodisk. Senare när man hörde skivorna så framstod de inte så tunga längre.
Jag springer genom natten
längs ett längtande hav
ett vatten mörkt och ovisst
med ett krav att hitta hem.
En lördagsnatt i staden
på väg mot en okänd vår
men bladen göms i knoppar
och min själ står frostklädd och fryser ihjäl.
Livets labyrint
skall man inte leta sig ur.
Det är en bur med plats för allting,
både vemodets vinter och spirande vår.
I mitt huvud dunkar musiken
och rytmerna jag hört.
Men mystiken är blott digital,
något stört i mitt känsloliv
För du slutade att sjunga
din kärlekssång för mig.
Att slunga ut mig i vintern
var för dig ett sätt att bryta dig fri.
Stadens ljus är hårt och kallt
och värmen infraröd.
Livets salt står ej att finna.
En nöd i sinnets mörkertid.
Men även om du blir fälld på vägen
eller vilseledd ibland
finns lägen då du kan resa dig
och hitta stigar i okänd terräng.