Låten gjordes först som en ganska patetisk synthpoplåt som fick ett roligt, om än något omoget intro. Version 2 blev ett tapeloopexperiment.
Jag gråter över min ensamhet
Jag skriker ut min avsky för andra
Jag njuter av min egen framgång
orsakad av andras förfall
Jag lindar in mina fiender
i klibbig tankeväv
Dränker dem sedan omsorgsfullt
i det undermedvetnas flod
Jag tar en lustfylld egotripp
till självgodhetens högborg
Jag smeker min spegelbild, mitt vackra jag
Jag leker ensam i själviskhetens ekorrhjul
Armeringshjärna och stenhård vilja
har byggt detta luftslott
där dagdrömmars foster och offer
spelar biljard med mitt eget sinne
Retuscherade bilder av mig själv
hänger på väggarna till hjärnans tomrum
Jag sitter i den ljuva ensamheten
med lögnen som enda vän
Så vackert rödskimrande som i kväll
har jag aldrig sett dina ögon
Dina ögon är fyllda av kärlek –
kärlek till dig själv
Dina ögon är fyllda av hopp –
en förhoppning om världens undergång
Jag är fångad av mig själv
fjättrad av egots tvångströja
Jag går vilse i mörka tankegångar
och jag snubblar på livets tråd
…men säg varför är det bara jag som älskar mig?